Att göra en Klassiker…

Jag har aldrig varit hos en sjukgymnast och det låter kanske konstigt men jag visste inte att man kunde gå till någon heller… jag trodde att om man har ont någonstans så går man till en läkare eller sin tränare och eftersom jag inte har någon tränare har jag aldrig kollat upp det för att se vad jag kan göra åt saken. Nu känns det som att all ork runnit av mig… jag ska dit på onsdag om en vecka och jag är nervös och förväntansfull på samma gång. Kanske kommer jag få något svar på något som faktiskt plågat mig i 7år nu, kanske får jag veta att det inte finns så mycket att göra och då kommer jag bli fullständigt knäckt, men kanske tänds också en gnutta hopp… för som det ser ut nu är jag så enormt frustrerad!

Jag behöver lite feedback… jag saknar Lugi-samhörigheten och tycker att det är lite trist att bara ge sig ut själv. Jag har inte riktigt tid och känner mig inte så peppad så jag behöver höra att ni finns… det är snart dags för Hallandsloppet =).

Mitt gymkort har gått ut och det blåser som sjutton i Skåneland, men jag försöker komma iväg ofta… tyvärr har det ännu inte blivit några långa rundor, hoppas jag hinner någon sådan snart!

Kram på er!

Jag vet, bara racer-cykling… men jag vill gärna räkna in spinning o vanlig cykling i mina 100mil… det blir ju minst 7-8km om dagen o en timmes cykling i vart fall en 2,5mil -pressen att hinna alla milen under tentaperiod osv. blir lite mindre då.

Men jag vet att 100mil, betyder mindre skavsår mellan benen  (har ni föresten några tips där???) o mindre ont i nackrosetten. Det är bara att cykla på –börjar gilla blixten nu. Fast jag behöver fixa växlarna…

Tja, med den tanken i huvudet kom jag fram till att jag nog snöat in på längdskidåkning och de fem olika åkstilarna lite väl mycket. Jag har tagit ut Blixten på premiärtur och har med det kommit fram till att jag hellre delar en landsväg med snabba bilar än en cykelbana med hundar i koppel, hästar och små lekande barn.

Jag hade på mig ungefär samma som Eva, men det blåste inte så mycket så jag tog cykelskor, cykelbyxor, tunt underställ, skiddressen och de tunna lillsporthandskarna och det var lagom, givetvis en tunn mössa också och Everest halskragen jag fick av Eva i lindvallen. (Den är förresten underbar att springa i och då kör jag med lillsport ”liners” på händerna.)

Det var lite kämpigt att sätta igång dock (det tog hela 30min efter jag slutat i skolan tills jag satt på sadeln), nervös, vingligt, jag kan ännu inga vägar här uppe i norra Lund, massor av grus och vad gör jag om jag får punka… men det gick bra, och vad tusan jag är på Hallandsloppet! Nu ska det cyklas… bara jag får springa lite också