Jag har nu avklarat mina 50 första mil =)
Innan jag anmälde mig till Vasaloppet läste jag att man borde åka minst 50 mil innan man ger sig in på den 9 mil långa utmaningen -och det har jag gjort nu! Känns bra!
Igår var det premiär i spåret!
Äntligen ligger snön kvar!
Jodå, det är nog i alla fall 5-10 cm i dalen och 10-20 på fjället. Så igår åkte jag och Janne till Lemonsjoen och leta spår, å vilka spår vi fann! Riktigt fina var dem, sen bukar man ju säga att fjället är vackert om sommaren men det går inte av för hackor när det är kallt, vindstilla och solen går igenom lite fint heller. Det blev ingen lång tur men det känns ändå i framsida lår och ljumske idag. Så typiskt skidor, träningsvärk träningsvärk!
Så nu ska man nog kunna åka skidor här de sista veckorna i alla fall. Dock var det lite minus till Norge att de är så dåliga på att skylta spår. Ingen form utav informationstavla vid fjellstugun eller anslutningsspår. Men tur va så fanns de en annan norsk som var på väg ut i spåret där så två förvirrade svenska kunde fråga åt vilket håll de kunde åka… Gott var det att få premiära även fast det kändes lite ostabilt till en början men det ska snart vara borta =)
//Mimmie
Då var det en nya vecka..nya möjligheter? Ja visst är det nya möjligheter =)
Jag ser att Eva trots sjukdom är igång bra, härligt!
Sara är också flitig, gott! Men ta det lugnt, det ska hålla hela vägen ut så du kommer hinna bli passets kämpe fler gånger;)
Själv väntar jag på snö…jag trodde ju det var klockrent att befinna sig i Norge nu för lite skidträning. Men så fel jag hade, det snöar visst gör det men det töar också. Var dock inne på vasaloppet.se för att hämta lite träningstips och det hade lite tips om man bodde ”snöfattigt”. Så har börja med stavträning i backe. För stavar har jag ju optimistiskt med mig och backar, jodå det finns det iaf =)
Så veckan som kommer är det stavträning i backe, styrka med överkroppsfokus, distanslöpning och intervaller på spinning som står på schemat.
P.s. Skulle vara kul att se en bild på Era nyinskaffade outfit;) D.s.
//Mimmie
Efter att jag äntligen kommit igång igen under vecka 11 och allt kändes bra på söndagen vaknar jag natten till måndagen genomförkyld. Jag blev bara så trött! Så det blev ingen träning förrän på lördagen då jag började känna mig lite bättre.Men tisdagen bjöd på en underbar konsert med Pink, tack snälla Sara för att svärmor fick följa med. På vägen upp stannade vi dessutom i Nässjö och investerade i en massa skidprylar, allt från skidor till kläder (likadana så att alla ska ha lättare att följa oss på TV:s vasaloppssändning) 
Från lördagen har träningen sett ut som följer:
Lördag: Crosstrainer 20 minuter ganska lugnt, core och därefter simning
Söndag: Rullskidor drygt en mil, disigt, småregn och blött. Pilates.
Måndag: Pilates
Tisdag: Crosstrainer och styrka
Onsdag: Boxercize
Torsdag: Träningsvärk
Fredag: Lite annorlunda träning, stövelträning på olika underlag, blöt sankig höstsådd, nyplöjd skånsk leråker, genom rörgräs samt annan växtlighet och slutligen lätt joggning fortfarande i stövlar utmed Vegeå för att förflytta änder. Hade ingen pulsklocka på men ett antal pulstoppar hade nog uppmätts.
Lördag: Rullskidor nästan 2 mil. Härligt väder och nästan torra vägar.
Söndag: Rullskidor i Hylte tillsammans med Hylte skidklubb i regn och blåst. Ca 17 km, riktigt tungt på hemvägen i motvind. Bortsett från att de tyckte att jag hade lite för korta stavar verkade det inte vara någon total kris med min teknik i alla fall, eller så ville de inte skrämma bort mig. Efter en blöt promenad med hundarna blev det även ett pass pilates.
Kramiz
Vecka 11 började jag långsamt bli bättre, på onsdagen gav jag mig iväg till boxen, mer eller mindre förståndigt kanske, men jag behövde det för att må bra psykiskt också. Hade naturligtvis tänkt mig att ta det lugnt, som vanligt sprack det efter uppvärmningen, men det gick bra, riktigt bra, det är så härligt att ha sådan kondition nu så att man känner att man bara fixar nästan allt! Och framförallt var det så fantastiskt roligt, jag älskar att träna, jag mår så bra av det! Jag mådde inte sämre på torsdagen i alla fall, däremot jobbade jag till halv tio på kvällen så vila blev det.
På fredagen kändes det riktigt bra så det fick bli en runda på rullskidor. Lite dis när jag gav mig iväg men rätt skönt ute, tyvärr förvandlades diset till ösregn knappt halvvägs vilket innebar att allt var blött och det gick tungt, riktigt tungt men… det låter kanske dumt men det var härligt och skönt ändå (innebär det att man är träningsidiot nu).
Lördagen var det Öppet Hus på jobbet vilket innebar jobb och ingen träning men jag fick mig några pulshöjare på kvällen då vi var på fest med dans, ett par timmars bugg och foxtrot blev det. KUL! På söndagen var jag ganska trött men efter en promenad med hundarna kände jag mig såpass pigg så att jag bestämde mig för att ge mig ut på rullskidor. Valde en ny runda, delvis för lite omväxling men även för att den går lite mer uppför vilket innebär att jag kan köra lite mer diagonalåkning. Och uppför gick det, bitvis ganska mycket och allt kändes bra! Sedan var det dags att vända och åka hemåt och alla som känner till det här med lutning vet att om det lutar uppåt på ena hållet lutar det neråt om man kör på det andra hållet. Minst sagt spännande! Nerförsbackar och kurvor och ibland lite nyinslängt oljegrus samtidigt som det började skymma, gjorde färden hem rätt intressant. Men, men man börjar ju bli säker på det här nu så det gick som en dans (en snabb sådan, kan jag lova, möjligtvis något vinglig också). Härligt var det i alla fall.
Kramar!
blev jag sjuk. Inte roligt alls, när man tycker att allt börjar flyta på allt bättre, rullskidåkningen känns mer säker och rolig, jag har utökat längden och bättrat på tiden. Jag har i och för sig inte kollat min teknik, vet inte om jag vågar det, det verkar vara så besvärligt att staka med magen (själv använder jag stavarna, trodde att det var därför man hade dem) och det ska sparkas och glidas och stavas. Men, men jag får väl ta tag i det med, det är väl lugnast, kan ju bli jobbigt på Vasaloppet om man har helt fel teknik. Men som sagt vecka 8 och vecka 9 var bra träningsveckor:
Och så kom då vecka 10 med feber (inte speciellt hög ) och allmän trötthet och hängighet. Det fanns varken lust eller ork att träna, jag var glad att jag trots allt orkade med mina två dagar på Pedagogen i Göteborg. Men idag har det känts lite bättre, orkade med en lång runda med hundarna och har varit på pilates nu i kväll så förhoppningsvis är jag på G igen.
Kramiz på er!
Oj, vilken lycka när jag klev ur sängen imorse!
Jag hade träningsvärk, äntligen äntligen har jag vart ute och rört på mig.
Nu kommer det till att bli lite bättre ordning även på Mimmson. Har landat i Norge nu igen efter att farit fram och åter mellan Sverige-Norge-England och jobbet. Helt katastrofalt för träningen, men nu kommer jag!=)
Träningen i sig kändes väl inte så bra…”ah, jag ska nog klara lite uppförslut i fin gammal stil” tänkte jag. Jo det var nog gammal stil och gammal merit. Jag erkänner, jag är sjukt otränad nu. Jag skulle nog t.o.m. säga katastrofalt. Så besviken tog jag mig hem efter 25 minuter jogg + styrka i norska fjällen. Vart hade min kondis tagit vägen? Det var det enda jag kunde tänka på… Men då är det tur man har en positiv filur som ”sambo” som faktiskt får en att inse
1. Du börjar på 0 nu inför Vasaloppet!
2. Du tog dig ut, du har börjat igen!
Det är ju faktiskt sant, det är nu det börjar. Jag är x antal veckor efter damerna med kontinuerlig träning men jag kommer igen 
Sen har jag köpt ett vätskebälte nu, hitta ett fint stabilt bälte i England. Ska prova det på nästa löptur och utvärdera om det är bra eller om jag mest stör mig på det. Psykisk motivation med nya grejer, ack så viktitgt =)
Hur gick det med skidorna Sara?
//Mimmie
-Tack för de orden Folke Sjöberg!
Det är den absolut första gången i mitt liv som jag får höra det och det känns så bra. Jag var ute och åkte lite rullskidor och stötte plötsligt ihop med en massa rullskidåkare – ganska ovanligt här nere i södern så jag var tvungen att stoppa några och fråga vad de höll på med. Speciellt som det inte såg ut som någon tävling då de verkade åka fram och tillbaka o skratta samt vara nybörjare precis som jag. Det visade sig att jag åkt rakt in i Lunds skidskola, Lugi! Helt underbara människor och de bad mig hänga på. Ordförande i klubben Folke Sjöberg gav mig massor av välbehövliga tips och uppmuntran.
Helt sonika berättade han till att börja med att jag höll stavarna fel och att de var sisådär 30cm för korta, så de skulle jag behöva byta ut så snart som möjligt. Därefter berättade han hur jag ska använda dem för att få ut det mesta möjliga, samt hur jag ska röra kroppen och när jag ska föra över tyngden för bäst effekt. Jag har gjort en massa fel och nu känns det mycket bättre och inte längre lika vingligt! Snart kanske jag kan börja ta i =). Han frågade varför jag åkte, och jag berättade lite smågenerat (med tanke på dagsformen) att jag ska åka Vasaloppet, han frågade för vem och jag svarade –med två vänner uppåt landet, han menade givetvis vilken klubb… nu VÄLDIGT generad svarade jag Axa sportsclub. Varpå han helt utan en min sa att jag gärna fick träna med dem ändå om jag vill. Han sa dessutom att det här inte lär bli några problem. (Efter tipsen och med ett underförstått –om jag tränar ordentligt).
Och han är inte vem som helst! Han är Folke Sjöberg! Ordförande i Lugi skidklubb med 38 Vasalopp på sin meritlista, han är dessutom uppvuxen väldigt nära Gunde Svan – det måste ju räknas för något =). Och jag är välkommen att träna med dem!
Så jag tekniktränade med dem den sista halvtimmen av deras pass och kände mig enormt lycklig.
Han nämnde dessutom att det finns en Vasaloppsbutik på centersyd med bra utbud o duktiga killar.
-Här ska shoppas.
Han nämnde dessutom att Lugi-medlemmar brukar klara sig ganska bra då ”vi” är väl förberedda både för blåst och att åka på nästintill gräs. Kungsmarkens golfbana –den jag ”brukar” åka förbi brukar dessutom få snö ganska ofta även om det inte är snö i Lund o då finns en 2km lång bana och har man riktig tur även en 5a, förra året blev det faktiskt ganska mycket riktig skidåkning!
Så idag var jag ute o åkte – det blev 18km på 1h 40 min – inte så illa för att vara nybörjare med 6 pass på nacken. OCH – Jag ramlade inte en enda gång! 1sta halvan gick klart fortare än den andra… men jag har i vart fall minskat kilometertiden med 1 minut sedan jag började och det finns helt klart mer att ta av!
I övrigt så är både vecka 7 och 8 avklarad!
Och träningen går bra…
Vecka 7
Mån: 14,3km rullskidor
Tis: 45 min pump, inlines 14km(ramlade), 1h potpurri = svettig gympa
Ons: 2km löpning stadsparken (träningsvärk sedan gårdagen)
Tors: 10 km rullskidor (ramlade o stukade tån, illa)
Fre Noll –ont i tå, knä o rumpa…
Lör: Simning (ca 1,2km lugnt) crosstrainer o 30 min core
Sön: Noll –trött efter fest.
Vecka 8
Mån: 5km, crosstrainer, löpband + bålövningar
Tis: 4,5km löpband +rygg o bröst styrka
Ons: Simning 2,5 km i VÄLFYLLD bassäng (bra träning)
Tors: Power Yoga och Spinn Förbränning 75min
Fre: Spinnexpress 45min
Lör: 11km rullskidor med teknik
Sön: 18km rullskidor
Bara för att göra inlägget ännu längre så att INGEN orkar läsa hela tänkte jag skriva en liten recension så här efter 8 veckor vilket enligt ”du är vad du äter” verkar vara kutym.
Jag döper det till:
Från noll… till normaltränad på 8 veckor!
Jag anser att jag startade på noll då jag inte haft gymkort på år och endast skaffade det i slutet av april, tränade till slutet av maj ca 2ggr/vecka och sedan drog till Norge och där helt lade ner träningen med undantag för några enstaka pass bland bergen tillsammans med Mimmie.
Idag känner jag att jag orkar mer, inte så mycket som jag skulle vilja men helt klart mer.
Jag känner mig faktiskt ganska nöjd med vad min kropp åstadkommer och idag kan jag i vart fall springa 4,5km utan att få ont. För mindre än 2 månader sedan låg det på 1km med ont. Jag har fått bättre balans, det är jag helt övertygad om och jag ser ut att vara ungefär 10cm längre då min hållning blivit mycket bättre efter att jag kämpat med yoga, core, armhävningar, plankan, situps osv.
Jag har inte gått ner någonting i vikt och byxorna känns inte direkt lösare –men alla jag träffade i Halmstad när jag var där förra helgen påpekade att jag försvunnit/gått ner i vikt och visst ser jag mindre ut. Jag har inte fått smala armar eller lår, men midjan är snyggare… och ännu bättre jag har inte haft ont i magen en enda gång på 2 månader med undantag från lite mensvärk! DET är helt otroligt. Visserligen har jag bara ätit vitt bröd 3 ggr under den tiden och jag tror det kan vara en bov i dramat… men jag tror inte det är hela sanningen. Jag har försökt tänka lite mer på maten och jag känner mig piggare –men samtidigt tröttare. Alltså plugget går bättre, koncentrationen är bättre och jag halvsover inte lika mycket när jag läser, däremot somnar jag duktigt på kvällen och sover hela natten –inga nattliga promenader till badrummet.
Det känns dessutom som att jag gör något meningsfullt, istället för att bara läsa eller titta på film… jag känner mig starkare och som att jag hittat tillbaka till den träningsform jag upptäckte med orienteringen på låg- o mellanstadiet. Jag får vara ute, jag tränar under en längre tid o ensam utan press från någon annan än mig själv. Jag tränar inte längre lika hårt på gymmet för att ta igen alla gånger jag inte tränat varför jag slipper träningsvärken som hindrar mig från att träna flera dagar efteråt… Jag mår bra, jag kommer ut o skingrar tankarna… det är lite meditativt till skillnad från att endast göra en hel timmens Pump och lägga på så att jag spricker för att verkligen känna att jag minsann gett 100%.
Jag längtar faktiskt efter loppet och jag hoppas jag håller motivationen uppe. Det lär inte bli träning 7 dagar i veckan när tentorna närmar sig… men träning, det lär det bli!
Sista veckorna har det varit mycket på jobbet, i alla fall i början på veckorna och denna veckan var det inget undantag. Hann trots detta med ett pilatespass på måndagskvällen, på tisdagen blev det bara en kort promenad med hundarna på lunchen (vilken lyx att kunna ha med dem på jobbet), på onsdagen kändes det inte så bra i min nacke men jag åkte iväg till boxen ändå bara för att upptäcka att det var så få där så det blev inställt. Men eftersom jag är ”så snäll” så ställde jag ju upp för Annelie (ledaren) så att hon (och därmed också jag) fick boxas i en timme, själva. Torsdagen bestod av jobb från 7 till 18 och sen är i alla fall jag för trött för att träna, men 6 km med hundarna blev det.
Så kom då äntligen fredagen, då jag bara har tre timmars arbetstid och detta på hemmaplan, solen sken från en molnfri himmel och det var härligt varmt. Vilken är då den första tanke som slår en…ja, naturligtvis…en runda på rullskidor. Då det gick bra förra veckan så kände jag att jag ville utöka tiden lite mer den här gången, jag har läst någonstans att man ska börja med distansträningen, så då är det väl bara att öka på då. Jag var fruktansvärt stel och öm i axlar och nacke men bestämde mig för att ge mig iväg ändå, mycket sämre kunde det inte bli i alla fall, och tro det eller ej men det blev mycket bättre, spänningarna släppte nästan helt. 24 km blev det den här gången, och det kändes riktigt bra, en vurpa blev det dock med en skrapad armbåge (jag hade skydd) och en liten repa på glasögonen som följd.
Dagen efter kändes det också bra även om jag kunde konstatera att stakandet ger bra träning för både axlar och triceps. Lördagmorgonen gav jag mig iväg till ett pass i Örnahallen med crosstrainer, coreträning och simning, ca en halvtimme av varje, de morgnarna är jättesköna, man mår så bra efteråt. Simningen är dessutom perfekt om man som jag var lite lagom stel i axlar och triceps.
Och så slutligen idag då, solen sken även denna dag och cyklen som fått stå still i fjorton dag fick komma fram, min fina, fina racercykel. Drygt 18 grader innebär enbart cykelbyxor och kortärmad tröja och det var perfekt i drygt två mil, sedan började det regna och temperaturen sjönk drastiskt, fy sjutton vad musklerna blir stela när de blir blöta och kalla, och vad fort det går. Som väl var så slutade det att regna efter en 5-6 km och sista biten hem kändes det bra, men jag var kall större delen av kvällen sedan, tinade knappt upp under pilatespasset ens. 37 km på cykel blev det och sammanfattningsvis blev det ju en ok träningsvecka i alla fall. Men jag skulle vilja ha in ett styrkepass i veckan med, förhoppningsvis kommer tisdagarna att bli lite lugnare framöver.
Lev väl och kram på er alla!
Nä, det gör de inte. Men helt klart är det lite spännande att åka rullskidor på en 90-väg. Närmare bestämt på vägen mellan Torup och Falkenberg. När jag kör inlines åker jag alltid på höger sida av vägen men då det inte går lika fort på rullskidor samtidigt som jag är lite mer osäker känns det bättre att möta trafiken än att den kommer bakifrån. Man märker ganska snabbt att det finns olika sorters bilister.
Det finns ”den äldre mannen i Volvo” som verkar tro att den räfflade mittlinjen inte är bra för bilen eller kanske att man inte får köra på den, fördelen med honom är dock att han saktar ner farten när han kör förbi. Sedan finns det ”den medelålders mannen” han kan även vara något yngre, han kör inte gärna över mittlinjen han heller men han tycker inte det finns någon anledning att sakta ner farten, verkar snarare tycka att det är jag som ska hoppa ut i vägrenen ”är hon nu så puckad så att hon är ute och kör skidor vid den här årstiden får hon skylla sig själv”. Därefter kommer ”den unge killen” han verkar se mig som ett kul hinder vilket innebär att han kör väldigt nära för att sedan göra en snabb undanmanöver när man tror att man strax kommer att bli påkörd.
Husvagnsägare, liksom bilar med släp är också lite rädda för mittlinjen, vilket känns lite jobbigare än med andra bilar, för ibland verkar det som om de glömt att de har något som släpar efter bilen. Kommer det sedan bilar efter dem så upptäcker inte de bilisterna att man finns där förrän de är precis i höjd med en ”Oj där kom visst något”. Sedan har vi lastbilschaufförerna där det i stort sett finns samma tendenser som ovan, alltså väldigt blandat.
Men kvinnorna då!? Ja saken är den att det inte kom så många kvinnor men faktum är att de jag såg gav mig utrymme på vägen.
Generaliseringar, javisst! Men lite kul är det! Faktum är att det går ganska bra att ta sig fram i trafiken även om jag stundtals funderar över om jag är riktigt klok. Träningen i sig gick riktigt bra, jag börjar känna mig betydligt säkrare på skidorna, tekniken förbättras och vingligheten minskar. Hann köra 19 km på lite drygt 1,5 timme innan jag mötte Rolf på väg hem från jobbet och fick skjuts hem, med tanke på att jag ibland fick stå stilla för att hålla mig undan från trafiken känns det helt ok. Fördelen med att åka och möta Rolf på vägen är att jag kan bestämma mig för hur lång tid jag ska åka och sedan får det bli så långt det blir.
När jag kom hem blev det en rask promenad med hundarna med inslag av träning såsom dips och ”smala” armhävningar på lågt broräcke. Utfall i uppförsbacke, armhävningar med fötterna på nedfallet träd, vanliga utfall, sidoutfall samt snabb baklängesgång i nedförsbacke. Men då tyckte Tarzan att matte började bli väl knäpp och det var väl väl att jag inte mötte någon för de hade troligen tyckt samma sak.
Avslutade hemma med lite hantel- och skivstångsträning, därefter blev det tacos och TV. Ska bli spännande att se hur rumpan och övre delen av ryggen känns i morgon.
Ha det bäst!
