… ville bara säga det och att jag har absolut noll koordination!
Att göra en Klassiker…
MES -Mimmie Eva Sara
-
Jag klarade klassikern, men oj vad sista etappen var tuff… inte så mycket pga sträckan och backarna. Mer för publiken.
Tänk er en tjej som älskar att springa, som de senaste 5 åren drömt om att springa Lidingöloppet eftersom det är ett av få långlopp som går helt på grus och när hon väl ska göra det måste hon GÅ från start till mål.
Jag har fortfarande ont i rumpan sedan jag ramlade ner i spagat för 9 veckor sedan, så pass att jag inte kan ta ett enda löpsteg… såvida det inte är rejäl nerförbacke så att jag inte behöver lyfta benet så högt. Men för att jag var anmäld och ändå skulle till Stockholm och för att klara klassikern bestämde jag mig för att försöka fixa spärrtiderna gåendes.
Jag klarade det.
Men jag har aldrig varit med om att publiken dragit ner mig istället för att göra mig glad. Alla rop ”kom igen då, spring lite” ”kämpa kämpa” ”höj tempot, det orkar du” och blickarna efter 2km när jag gick ”redan”… det var så jobbigt att de musklerna jag hade mest ont i efter loppet var nacken då jag stirrat i backen i 4h och 15min istället för att tjoa med publiken.
Men fan vad grym jag är som klarade det!
Nu kör vi ett år till tjejer =)
Och nästa år ska jag fan springa… jag har bokat tid hos en sjukgymnast och imorgon får jag min dom!
-
I går kväll smet jag iväg från min uppsats. Det var underbart väder och jag bara kände att jag måste ut och få cykla lite. Tänkte ta en liten runda på ca två mil, men det var så härligt och kändes så bra så jag förlängde den lite. Det skulle bli tre mil i stället. Men när jag kom till Drängsered så bara fortsatte jag på en ännu längre runda. Allt kändes bra, solen sken, det var drygt 20 grader varmt, grönt och fint och fåglarna kvittrade. Ja, ja det sista är väl en sanning med modifikation för man hör inte fåglarna så bra när man cyklar och det susar i öronen. Så det blev 43 km istället och det var så skönt. Jag mådde så bra resten av kvällen. Dessutom gick det ganska fort också, snitt på 26 km/h. Nytt rekord. Heja mig!
-
- då cyklar man när det blåser FÖR mycket….
-
… Och det är ju bra… Men det blir inte riktigt vad träning jag hade önskat just nu!
Plugget är tufft och jag ligger efter, börjar få rejäl tentaångest och det känns som att det blir svårt att klara den här tentan den 4 juni. Dessutom har jag fått jobb på Löplabbet och det är fantastiskt kul, men just nu blir det 1-2 dagar i veckan vilket kanske inte är så smart om skolan ska vara fokus nummer ett just nu! Men det är så kul och jag vet inte om jag har något sommarjobb ännu… så jag vill ju passa på… sedan har vi lite andra planer som snurrar i mitt huvud och minskar koncentrationen
. Dessutom har solen kommit till Lund och uteserveringarna har öppnat och som att inte det var nog har jag ont i underbenen och vill inte springa för mycket. Hoppas jag kommer iväg några mil imorgon… så tar jag nya tag nästa vecka! Hoppas det går lite bättre för er!
KRAM
-
Ungefär så kan man sammanfatta premiärturen som jag och pärlan hade igår =)
Det är så härligt med vår, men det finns en nackdel. Allt grus som nu ligger på vägarna…det är inte såå kul när lastbilarna blåser förbi i 90 km/h och man har ett helt sandtag i ögonen. Men annars var det en kanontur, visst känns det att det var någon dag sedan man satt på sadeln men det gick ändå förvånansvärt lätt. Körde från Lesjöfors till Filipstad, ca 3,7 mil blev det i lugnt tempo så det tog ungefär 1,5h ganska så precis.
Fick dock lov att trampa på dåligt pumpade däck då pumpen låg i Jannes bil som redan var i Filipstad…hehe.Vet inte hur mycket info ni fick om däck när ni köpte cykel, men det är ingen rekommendation att cykla på dåligt pumpade däck. Det kan skada själva hjulet och sen kan punka uppstå lättare. Sen så är ett bra tryck då mellan 7-8, trycket ska ni också släppa på efter rundorna och pumpa upp innan rundan för att förlänga däckets liv/kvalité. =)
//Mimmie
-
I alla fall om jag ska cykla de 100 mil som de pratar om att man bör ha gjort innan Vätternrundan. För idag var det årspremiär för min racercykel, min lilla pärla. (Upptäckte för övrigt att det namnet redan var upptaget av Mimmies cykel så jag får väl hitta på något annat.) Det var svårt så här första gången att veta riktigt vad man skulle ha på sig, jag har inte tränat cykling när det varit så kallt innan. Cykelbyxor är ju ett måste, ovanpå det tog jag mina skidbyxor och upptill tog jag mina underbara crafttröjor, lager ett och två och därpå min skidjacka. Sedan krängde jag på ett par tjocka strumpor som jag klippt hål på ovanpå cykelskorna. Slutligen min fina Nikemössa och mina underbara Lill-sporthandskar i älgskinn. Och det fungerade bra! Hade det inte blåst kanske det hade blivit lite väl mycket, eller om jag skulle kört ett stenhårt pass men idag var det rätt lagom. 2,4 mil blev det, kändes rätt lagom att börja med, det är lite andra muskelgrupper som behöver vänjas och tämjas nu.
Kram på er!
-
Jag har vart ute och känt lite, sett så att pärlan mår bra.
Det gör han. Vi tänkte premiära idag, men lite för mycket snö kvar på vägen ännu så det är lite trafikfarligt. Men det står inte på tror jag förrän det är helt bara vägar och man kan ge sig ut på en premiärtur med cykeln!
Som jag längtar..jag längtar efter att få känna de första fartvindarna. Att få min revansch!
Men fram till dess får det bli spinning, vilket inte heller e så dumt:DVill också säga tack till alla som vart så snälla efter Vasaloppet!!
//Mimmie
-
Och nu har nog våren kommit! Håller med Sara den kunde väntat några dagar till, men i gengäld; vilken vinter vi haft, ja jag vet att det inte varit riktigt lika mycket snö i Lund men ändå. Här bestämmer man sig för att åka Vasaloppet och får en vinter med mer snö än det varit sedan de började mäta snödjupet 1909.
70 mil har jag hunnit med sammanlagt, 30 på rullskidor och resten på snö, det enda jag kan känna är att jag gärna hade haft lite fler tillfällen med långträningar, tyvärr har de brunnit inne på grund av sjukdom och snöoväder på lediga dagar. Men 70 mil är ändå ganska hyfsat, träffade på en kille i Simlångsdalen i veckan som åkt Vasaloppet flera gånger, och hans kommentar var: Jamen då behöver du ju inte du nervös för att inte klara av det i alla fall. Och sånt känns skönt att höra, för visst är man lite nervös. Börjar känna mig allt mer laddad också, det är klart att vi ska klara av det här! Första sex på träning och sedan får väl de sista tre gå på ren vilja och jävlaranamma. Och envetna är vi ju alla tre, har jag hört….
-
Åkte till Smålandsstenar igår för att träna lite och testa på deras spår. De har bland annat ett 5- km spår och det blir lite roligare att åka om man slipper köra en massa varv på ett alltför kort spår, plus att det är roligt att prova på lite olika ställen nu när vi har en sådan fantastisk vinter. Kände tyvärr av att det är en förkylning på gång, som vanligt brukar de dyka upp efter en stressig tid med mycket jobb och plugg och alltför lite sömn, men lätt träning brukar inte vara några problem så jag tog det ganska lugnt. Spåret var väl sådär, bra med snö men stor del av de 5 km var ”skidspårat” och det var nysnö i spåret så första varvet var rätt trögåkt. Dessutom var det mycket kuperat, upp och ner väldigt mycket vilket inte gav så bra flyt i åkningen, men all träning är bra träning så det var helt ok ändå. Efter ett par varv på femman gick jag över till 3,4:an som var bättre. Efter ett litet matstopp och nyvallning gav jag mig ut igen, och då händer det…. I en nerförsbacke fastnar ena skidan, tvärstopp på den men inte på mig vilket resulterade i att det sträckte till rejält i baksida lår, aj,aj, aj. Upp lite försiktigt för att känna efter och det kändes, men det gick hyfsat bra att åka ändå, körde sedan ett varv till i ganska lugnt tempo. I går kväll var det ganska stelt och idag på morgonen var det ännu värre. Ska ge mig ut att skida lite på golfbanan sedan idag för att känna efter, på söndag är det tävling och då ska det hålla fyra mil.
