Att göra en Klassiker…

Idag har jag gjort min första joggtur, ( Jag räknar inte kvartersrundorna efter cyklingen.) och det kändes bra!

Jag lämnade bilen på verkstaden och joggade hem… det är bara 2,2km, men det är på asfalt och förra hösten kunde jag inte springa en km utan att börja halta -så jag är hoppfull! Benet kändes så bra att jag tog en liten runda i stadsparken också, som för övrigt låg öde så tidigt -härligt, började få känning och joggade hem. MEN… 3,5km avklarade och jag kan fortfarande gå… har bara lite ont. Det här bådar gott!

Kram på alla härliga människor som finns här i världen!

Ja… som alla som känner mig vet är jag otålig, jag hatar att vara dålig på något och blir enormt otålig om jag inte är grym direkt vilket brukar resultera i att jag aldrig börjar eller lägger av väldigt fort.

Jag har nu inom loppet av en vecka (typ) börjat med både cykling o rullskidor, inte för att det är något sensationellt eller så, men jag tänkte bara säga till alla som känner mig, jag är fortfarande minst lika motiverad och lika bestämd att nå mitt mål. Det här är min grej!

Så resultat av vecka 1: 3 turer om ca 27km på cykel –har nu bättre koll på hojen och vågar satsa lite mer i kurvor och korsningar, är inte lika rädd för kullerstenar och blundar inte så fort det ligger 2 små gruskorn/små stenar på vägen. 1 tur på rullskidor om ca 6,5 km –vingligt, men klart bättre än när jag började, jag räknar med snabb förbättring där –borde väl gå ganska snabbt med tanke på hur kass jag var när jag började. 1 Power Yoga pass som var TUNGT, första passet på många månader ÄR jobbigt.

1 Promenad med Chris på ca en timme.

Bra vecka tycker jag…

Speciellt eftersom det är träningsvecka nummer 1.

Imorgon börjar skolan och nollningen –undra hur mycket jag hinner då?

En spark i baken till er alla (”Kram” är sååå 2008)

Igår tog jag mod till mig, mitt bland Lunds nollor, kullerstenar, grusiga cykelbanor och körskolebilar for jag ut med mina gamla rollerblades-knäskydd och mitt nyfärgade röda Flintstonehår.  Mitt balanssinne tycktes vara som bortblåst och min stil bestod i rumpan rätt ut och lätt framåtböjd överkropp, livrädd blick.  Förutom kullerstenar, fastnar en stav gärna i en brunn och de allra flesta korsningar är nedsänkta  i Lund –och rullskidor har som många vet inga bromsar.  Fick där och då en dejjavu upplevelse. Jag tänkte på Linnea hemma på min gata, vi kan ha varit 4-5 år och vi skulle gå över vägen för att gå till stranden när hon plötsligt blundar, skakar på huvudet, och springer rätt ut över vägen samtidigt som hon glatt ropar ”ingen bil, ingen bil, ingen bil”.

Jag lyckades dock ta mig bort till en bra cykelbana och köra ett par kilometer… vurpade inte. Blev omcyklad men inte omsprungen. 5 personer stannade och tittade på mig varav 2 började skratta. Alla som mötte mig log inklusive en liten bebis i en barnvagn. En polisman stannade och skakade på huvudet när jag var i närheten av en väg… -vårdslöshet i trafiken???

Men allt som allt, jag tog mig 6,4 km på rullskidor i grusiga Lund alldeles själv och jag slår vad om att det går ännu bättre nästa gång!

Idag ska jag inte göra ett piss… //Sara