Att göra en Klassiker…

Måndag: jogg 2 km
tisdag: pump
Onsdag: jogg 3,7 km
torsdag: Power yoga
Fredag: spinning
Lördag: jogg 3,3km
Söndag; Tårta, kanelbullar o masso av mat!

Nu känns det bra igen… det var alltså bara en flyktig känsla.
Men jag känner mig nästan lite sjuk, svag, krasslig, sovit mycket, somnade framför datorn 4 ggr i måndags och sov i 3 timmar mitt på dagen igår… sov hela natten och ville sova mer. Det känns som kroppens svar på de nya vanorna, att börja träna relativt mycket direkt efter en längre tid i princip helt utan träning. Jag minns vad mamma berättade om att överträna, inte så att jag tränat mycket jämfört med normala personer… men om man jämför med vad min kropp är van vid. Det känns som att kroppen vill ta det lite lugnt den här veckan och ladda om, känns konstigt, men när jag tänkte på onsdagens härliga trippel, (30 min core, sedan spump i 90 min) ville inte kroppen, inte heller en skön tur på rullskidor. Inte någon högljudd protest men lite sådär -nu tar du det lugnt med mig… så jag stack ut o sprang i det fina vädret med Hanna, det blev 4 varv i stadsparken 3,7 km. Har överhuvudtaget inte ont! Men jag ska inte utmana ödet det vet jag! 

Nu har jag i vart fall vaknat så nu ska det bli plugg, -idag är det ben o muskler i hals o huvud som står på agendan!

Idag inträdde hösten… ruggigt väder och lite trött, var inte sugen på att ta tag i mig själv. Idag satte jag mig bara på cykeln för att jag skulle och inte för att jag hade lust.

 Jag hoppas det bara var en dipp –väl på cykeln kändes det ju bra.
Kanske är det bara så att om man har en tuff vecka, festar till det på fredagen,  blir lite bakis, åker till Köpenhamn, upplever väldigt mycket där och går direkt till en fest i Malmö bara för att komma hem till en tom lägenhet och vakna till höstväder. Kanske är det bara så att man längtar efter en härlig filt, en kopp the o en rolig film då… och inte plugg halva dagen o träning andra halvan.

Men allt som allt har jag haft en bra träningsvecka:

Måndag –sprang 2km, kanske inte så mkt träning men det var skönt för motivationen att springa ”dubbla sträckan” och känna att det går framåt. Överhuvudtaget härligt att snöra på sig skorna.

Tisdag –Pump 45 min. kl. 6:45 och Afro på kvällen.

Onsdag – Sinnessjuk träningsvärk och tandvärk och huvudvärk, ynklig.

Torsdag- Förbränningsspinnig 75 min.

Fredag- Rask promenix i Skrylle på 3 km, sprang sedan väl uppvärmd 3km slingan och det gick bra, förutom extrem smärta i lilltån, någon som känner igen det?

Söndag – Tog Blixten (min fina racer) till Malmö 40 km.

Jag längtar så efter att få fortsätta springa när jag väl kommit igång, det är ju ändå det jag tycker allra bäst om förutom inlines. Men jag ska ta det lugnt! 3km, var kanske i längsta laget men det har känts bra efteråt, jag har klart känt av det, men inte haft ont, snarare som träningsvärk och det kan ju inte vara dåligt.

Men som mamma säger: tillräckligt bra räcker!

Jag ska inte slita sönder mig precis i början och tappa allt, det räcker att kämpa lagom…

Kram på er och jag väntar spänt på din uppdatering om helgens lopp MImmson!!!

Jag har träningsvärk!

BIG TIME!

Pump o mitt livs första Afro igår –tror det är något för dig Eva om din rygg pallar det, jag kan knappt kissa än mindre göra nummer två –hela torson är invalidiserad…

Ikväll ställde jag in spump –det blev öl o idol med Karin –skål för det o hoppas jag kommer ur sängen imorgon… önska mig lycka till –det lär behövas!

Motivationen är fortfarande på topp, även om jag precis fick en lite dipp efter en tur i stadsparken med ont i vaden efter enbart 2 km.

Vacka 3 var jag för förkyld för att kunna träna så det var ju inte så bra. Det höll sig kvar en bra bit in i vecka 4 varför träningen legat på låg nivå.

Vecka 4 får väl ändå räknas som okej med tanke på allt annat den här veckan…

Måndag –vila efter förkylning

Tisdag –kort runda på cykeln 17km, + 1 km i stadsparken.

Onsdag -10 km rullskidor

Torsdag -Power yoga

Fredag -Inlines + 1 km i stadsparken

Lördag –vila –var i Kalmar och på Öland

Söndag –vila, eller räknas burkbärande från Bordershop?

Är fortfarande lite förkyld, ont i halsen, men känner mig inte jätteplågad…
Strålande sol och torr luft -jag kan ju inte låta dagen passera utan att uttnyttja det! Snart är det kallt o vinter och då blir det halt o då kan jag inte åka rullskidor -dessutom är veckans uppgift benbrott och hur ben utvecklas från embryostadie till gammal gumma, och med tanke på att jag ännu inte köpt nya knäskydd ansåg jag att det var bäst att åka innan jag får veta hur illa det är… såja där har ni min förklaring =)

Jag får nog säga att det gick bra!
Åkte en mil, det var vingligt, det gick inte fort… det tog lite drygt en timme. Men jag har inte ont någonstans fast jag inte hittar mina handskar… förrutom i fötterna. Pjäxorna sitter perfekt och jag är så lycklig att jag får låna dem. Pål är BÄST! Men jag har börjat inse att stället man får ont på när man åker skidor är ovansidan av foten, precis över intermediate cuneiform och den andra metarsalen (som sagt jag pluggar ben den här veckan) -AJ!

Och ju mer ont det gör där -desto mindre kan man kröka foten runt skidan och desto mer vingligt och desto saktare går det! Hoppas jag lär mig en bättre teknik, eller plötsligt skaffar mycket bättre balans!

Men det är kul, oavsett hur dum man känner sig när man går igenom centrum med skidor, eller hur rolig man nog ser ut varje gång skidorna kommer för tätt ihop eller för brett isär…

1 mil avklarad, jag slår vad om att jag kan klara 9mil i mars på riktiga skidor om bara vädrets makter är på min sida. Påls beskrivning av vasaloppet helt utan spår och med ett islager överst lät inte jättepositivt… Men det känns som att det är lättare att åka riktiga skidor -är det det? jag vet inte om det är för att man är närmre marken och inte behöver använda all koncentration till balans eller vad det är som ger mig den känslan… men jag hoppas att jag har rätt!
Colting säger att det är lättare  -han är min idol

Att träna på till nästa gång, stå på tå på ett ben och gör något annat samtidigt =) Eller ja tekniken -utan ont på foten -skulle jag ha åkt dubbla sträckan idag… om så bara för att slippa en timmes plugg i detta ljuva väder!

Kram på er!

Jaha, så går det när man skryter om hur duktig man är.
ONT i halsen, helt enormt ont!
Precis som 75% i klassen… -folk misstänker svininfluensan. Ännu har jag ingen feber dock  -hoppas det förblir så!
Blir inga dubbelpass spinning idag -inga pass alls faktiskt, det blir disney och the! 

Håll er friska därute -Och Eva, förlåt för att jag med största sannolikhet kommer att smitta din son… jag lovar att sprita händerna så ofta jag kan och inte dricka ur hans saftglas.

Kram

Även om det bara är inbillning… så är det skönt att känna sig piggare =).  Jag har nu tränat i 2 veckor och inbillar mig att jag redan är piggare, smalare och starkare,  jag menar, jag borde ju vara död med tanke på nollning och allt!

Resultatet den här veckan blev 5 träningspass, mycket bra skulle jag vilja säga med tanke på hur mycket tid jag haft när PBL, modelldemonstrationer, mikroskopering, föreläsningar, bilprovning, verkstad, nollning, förfester, bakfylla, vänner, Christian, städning, matlagning m.m tagit min tid den här veckan. Känner mig som presidentfrun som lyckas klämma in bicepsträningen mellan sina uppdrag som first lady, mamma, hundvakt, porslinsväljare, nyinflyttad, medieövervakad kvinna med många förväntningar. Jag joggade när jag skulle hem från verkstaden, jag tränade pump innan kl 7 innan plugget, jag cyklade idag i regn och kastvindar i orkanstyrka (okej, där överdriver jag –men det blåste MYCKET även för att vara i Skåne). Jag åkte inlines och drog på mig både svidande vätskande skavsår och skrubbsår i handen och jag tränade spinning med pulsklocka… instruktören trodde nog att jag hade bråttom därifrån…

Tja, jag vill bara ha massor av beröm helt enkelt… varför skulle jag annars skriva det här?(och dessutom pluggat, lagat mat och tränat)?

- Ska jag lägga till att jag o Chris har städat idag med… dammsugit, moppat golven, dammat, putsat fönster, skurat köksluckor, rengjort mikron, skurat duschen, rensat vattenlås, piskat mattor, diskat en massa glas (från festen med 60-80pers igår) o kastruller (från ca 30-40 ätande gäster) vädrat lakan, pantat ca 100 burkar, källsorterat, vattnat blommor och bakat kaka till PBL-mötet imorgon….

-Härligt… jag känner mig verkligen som presidentfrun!

-Fast det har inte blivit något rullskidsåkande… och det lär dröja till min fot låter sig spännas fast i inlinesen igen… (3 dagar efter uppkomst vätskar sig såret fortfarande, hela blåsan är drygt 3cm och den öppna delen ungefär 2cm)

Jag har åkt inlines!

Jag kände mig som en kaxig 8:a när jag gav mig iväg på mina inlines från högstadiet, mina coola Salomon!
Första hindret, 7minuters kullersten -jag kommer ihåg att jag brukade ta sats och hoppa över sådana hinder på den gamla goda tiden när jag var ute o rastade mamma… Det är verkligen skitsvårt att åka inlines (o rullskidor) på kullersten.

Väl ute på cykelbanan gick det bra, lite stappligt men jag kom snabbt in i det och började fundera på hur man fick in snyggast stil, inga stavar idag då jag bara var ute o kände på det lite. Jag bestämde mig för händerna på ryggen… men kom snart fram till att man får bättre fart om man låter de pendla från sida till sida… Mycket grus på banan, men dock ganska smått grus, det gick började gå bra.

Å det var kul!

Jag åkte en bit, närmare bestämt 7,9km när jag insåg att aj fan jag har skoskav och har haft stark medvind hela vägen -dags att vända. Jag vände.
Oj, jävlar det är verkligen motvind! Och det gör oooont när man tar i… (Någon har använt mina inlines och det saknas en bit vadering på insidan av högerfoten strax nedanför och posteriort till knölen. )

På cykelbanan stod en renhållningsbil, smal passage, puh, jag klarade det… PLING, PLING!
Helvete en cykel bakifrån och den kommer fort, måste flytta mig… FUCK, GRUS, Tvärstopp och raklång dyk, akta handlederna för allt i världen… Jag har ju armbågskydd, bäst att landa på dem.
-ååååååå, superman!

”-Oj, förlåt jag ville inte skrämma dig när jag cyklade förbi!” 
”- O, nej då det är ingen fara… helt lugnt…”  jag reser mig från min raklånga position…

Jag spanade under tiden in hans utrustning, och i min nya nördfascination betyder det hans racer…
Med blod rinnandes från handflatan och en nyckel som verkat fastnat i magen körde jag vidare… (Minnesanteckning: ha inte nyklarna i fickan på jackan) Vilken tur att jag hade skoskav så att endorfinerna redan rusade, och jag borde nog köpa nya knäskydd -det ena låg visst vid vristen och gjorde ingen direkt nytta. Men jag föll snyggt!

Det enda jag ångrar: att jag inte tog tillfället i akt och ställde några frågor nu när jag väl fick stopp på en trevlig racercyklist!! Fan. jag skulle frågat hur tjocka däck han har och om de fixar de där genvägarna vid bommarna eller om man faktiskt måste sänka farten och ta sig igenom, jag skulle ha frågat om Lunedi är en bra cykelklubb och om man kan cykla med långa byxor utanför de vadderade cykelbyxorna när det är kallt osv… fan fan fan.

Hög på endorfiner susade jag hem de sista 6 km, med undantag för 7 minuters kullersten.
Fatta vad cool jag kände mig när jag susade om varenda cyklist i motvinden. Okej inte racercyklisterna -men de räknas inte!

Därefter 20 minuters sårtvätt, att jag aldrig kan sluta ”plugga” -jävla asfalt!

Nu ska jag till skolan och jag mår prima!

En lista på hot vid inlinesåkning:

1)      Kullersten

2)      Grus

3)      Blöta löv på asfalten

4)      Ringklockor

5)      Barn i klungor

6)      De skånska kastvindarna

Tränar man 645 får man väl skylla sig själv…