Kram på er alla
Att göra en Klassiker…
MES -Mimmie Eva Sara
-
Jag klarade Vasan igen –och slog faktiskt min tid! Visserligen med fyra minuter och inte 54… men ändå! Det var jobbigt, mycket jobbigare än första gången. Tack Eva som drog en stor del av loppet!
Nu väntar jag på att blixten ska komma hem från sin vintervila i Halmstad, skorna blir rastade ett par gånger i veckan.. men jag aktar mig för att dra på för hårt, det verkar ju vara mitt signum annars. Känner fortfarande av baksidan, trots sjukgymnastik hela hösten… men det gör inte direkt ont längre, mer som ”hej, här är jag –ta nu inte i för hårt för då skriker jag”.
Har simmat lite grann med, det går klart snabbare nu än förra året –men det gör ont på insidan av högerknä… har en klasskompis som ska visa mig grunderna i frisim. –Inte för att jag tror att jag lyckas fixa det till Vansbro i juli, men jag kan ju börja träna till nästa år… eller vad säger ni tjejer?
Såg för övrigt Coltings träningsprogram för en svensk klassiker i runner’s –om man är medelmotionär (dvs . mer än ta sig runt gruppen) så borde man fixa vasan på 8h, vättern på 12, lidingö på 2,48 och Vansbro på 1h 20min… var inte det en lätt snedfördelning!!! Jag är sååå långt från de andra tiderna, men klarade simningen med 10 min, trots att jag bara simmade med ett ben. Eller så är jag en grym i vattnet!
Kul att Mimmie äntligen finns på jogg!
Puss på er
-
Endast 22mil i benen för säsongen… känner mig inte riktigt förberedd.
Skulle rullat mer.
Men, gjort är gjort, jag hoppas att gymmet gjort sitt i alla fall så jag kommer i mål -allra helst på planerad tid också… vågar man hoppas så mycket?Kram
-
… ville bara säga det och att jag har absolut noll koordination!
-
Jag klarade klassikern, men oj vad sista etappen var tuff… inte så mycket pga sträckan och backarna. Mer för publiken.
Tänk er en tjej som älskar att springa, som de senaste 5 åren drömt om att springa Lidingöloppet eftersom det är ett av få långlopp som går helt på grus och när hon väl ska göra det måste hon GÅ från start till mål.
Jag har fortfarande ont i rumpan sedan jag ramlade ner i spagat för 9 veckor sedan, så pass att jag inte kan ta ett enda löpsteg… såvida det inte är rejäl nerförbacke så att jag inte behöver lyfta benet så högt. Men för att jag var anmäld och ändå skulle till Stockholm och för att klara klassikern bestämde jag mig för att försöka fixa spärrtiderna gåendes.
Jag klarade det.
Men jag har aldrig varit med om att publiken dragit ner mig istället för att göra mig glad. Alla rop ”kom igen då, spring lite” ”kämpa kämpa” ”höj tempot, det orkar du” och blickarna efter 2km när jag gick ”redan”… det var så jobbigt att de musklerna jag hade mest ont i efter loppet var nacken då jag stirrat i backen i 4h och 15min istället för att tjoa med publiken.
Men fan vad grym jag är som klarade det!
Nu kör vi ett år till tjejer =)
Och nästa år ska jag fan springa… jag har bokat tid hos en sjukgymnast och imorgon får jag min dom!
-
Det tar tid. Sådan enorm tid. Vill bara kunna springa nu.
Lidingöloppet är om mindre än 2veckor och jag har insett att jag inte kan.
Men jag kan gå! Och det ska jag!
Sitter just nu på bussen och gör listor som ska få mig att hålla tempot… man måste kämpa en del för att klara tidsspärrarna om man ska gå… och särskilt som det är backigt.
Åkte rullskidor i helgen, hade riktigt glömt hur kul det är!
Det kändes i ändan –men oj vad det stretchade bra –känns faktiskt bättre idag än i lördags… tror jag ska åka mer… fast utan att bli för ivrig =)
Nu kör vi tjejer!
Vi har en slutspurt på 10 dagar och sedan laddar vi om inför det roligaste av allt!
Jag har startplats och bokat boende och resa –Vasan ska bli kul, jag har en tid att slå
MEN NU LIDINGÖ!
-
För flera veckor sedan råkade jag gå ner i spagat. Jag drog sönder en del av en muskel i rumpan och sträckte baksidan rejält. Jag kan inte träna! Jag har inte sprungit på evigheter, jag kan inte cykla heller. Jag kanske kunde åka rullskidor om jag bara stakar, men då måste jag ta mig någonstans där det är platt först och det har jag inte haft tid med eller möjlighet till med allt jobb i sommar och transportmöjligheterna som finns kvar. Det är så tråkigt när solen lyser… och när regnet öser… inte ens simma kan jag göra. Jag vill träna, konditionstärna, Lidingöloppsträna! Hur fan ska det här gå?
-
Jag klarade mina 100mil, vi körde Vätternrundan och det gick bra och nu laddar vi alla för Vansbrosimmet!
Vätternrundan, det var häftigt!
Det finaste var soluppgången i Jönköping.
Det jobbigaste var tröttheten, inte fysisk utmattning utan behovet av sömn, jag somnade till på cykeln flera gånger och det var fruktansvärt obehagligt, jag försökt sjunga, äta godis, spärra upp ögonen, allt, men det var kämpigt… somnade visst i maten i Hjo. Men därefter gick det mycket bättre.
Det mest adrenalinfyllda var de sista 5 milen när jag hamnade mitt bland en massa snabba klungor som ropade ”HÅLL HÖGER” och jag insåg att jag hade 2 val. Drabbas av panik eller hänga på… benen orkade så jag hängde på och det var häftigt! Det gick snabbt sista biten och det var en underbar känsla att veta att man hade ork kvar i benen efter att ha cyklat så långt.
Allt som allt stannade jag ordentligt på alla kontroller och vi har över 4 timmar i ren paustid… men så går det väl när man somnar mitt i lasagnen. Totalt tog det ca 15h46min.
Direkt hade jag givetvis ont i rumpan – men mådde förvånansvärt bra. En öl senare och jag mådde väldigt bra! Fick faktiskt inte ens träningsvärk! Och jag var sugen på att cykla redan dagen efter, men då hade jag inte möjlighet eftersom jag jobbade heldag på IKEA Helsingborg.
Tyvärr har jag fått väldigt ont i knät sista veckan då jag har dålig teknik när det handlar om att köra kundvagnar o handtruckar
. Men jag filar på tekniken och det börjar kännas bättre. Tyvärr innebär det att jag inte tränat på drygt en vecka och knappt simmat alls trots att Vansbrosimmet är till helgen. Det har varit strålande sol och varmt i 2 veckor så det verkar som att det är 20 grader varmt i Vanån –vi kanske slipper simma med våtdräkt på söndag!Kram på er alla
-
Cykeln är servad och fungerar igen efter en dryg veckas ilska, skrammel och oduglighet, dessutom är tentan över! Äntligen skulle jag hinna med lite cykling.
Jag började i onsdags och det var så fruktansvärt tungt att mina planlagda 6mil bara blev 2,6. Inte kunde jag ha tappat all kondis på en vecka utan cykling? Panikkänsla i kroppen, mindre än 2 veckor till den stora prövningen.
Men nej, det var nog snarare så att jag åkte på en lätt förkylning efter tentan i kombination med mycket pollen i luften den dagen. Tentan var för övrigt något av det jobbigaste jag någonsin upplevt, alla kategorier. Jag har varit så utmattad i flera dagar att jag inte ens kom ihåg min pappas telefonnummer, inte kunde se vem som gick framför mig eftersom allt var så suddigt, inte kunde räkna ut att jag skulle ha 75g smör om jag skulle baka 1,5 sats muffins. Jag var helt totalt slutkörd.
Men jag börjar repa mig…
Igår blåste det 9m/s och regnade, jag vågade inte ge mig ut ensam i de kastvindarna. Ikväll ska det bli 13m/s och likaså imorgon och på söndag. På måndag börjar jag jobba och det är långa dagar och mycket att lära sig på ett nytt jobb. Slutar inte förrän torsdagskväll –jag kanske kan få komma hem till Rydö då?
Så all den där cyklingen jag skulle göra lär inte bli av och enda gången jag har möjlighet att hinna ett lite längre pass var i morse och därför tänkte jag cykla 10mil.
Men vi hade ingen lämplig mat att ta med på cykeln så jag stack utan.
Nästan vindstilla men tät dimma.
Började med att cykla genom Lund, det tar en jäkla tid då man hela tiden måste hålla utkik och ta det försiktigt i alla korsningar (och glöm inte kullerstenen). Bestämde mig för att cykla till Malmö och plötsligt slutade det droppa från himlen och började regna. 13 grader varmt och regn och jag som bara hade cyklat 11km och inte hade några regnkläder eller skydd för mobilen. En massa småbyar ligger längs cykelvägen till Malmö och givetvis går vägen rakt igenom deras ”centrum”. In i Malmö, via Rosengård, Bulltofta och allt vad det hette… kände mig lite vilse efter ett tag och tänkte köra lite nordost… ville gärna hamna i Staffanstorp. Plötsligt ser jag en skylt dit efter mycket letande. Jag följde den. Vägarbeten. Gröna skyltar… dåligt tecken. Snabba bilar. Helvete. Jag är på en motorväg. Men det såg ju ut som att cykelvägen skulle gå jämte –det gjorde den inte. Bestämde mig för att köra mot trafiken för att ta mig ner igen.
Hittade lite andra vägar och en skylt mot Esarp, körde ditåt. Hittade någon till Vellinge? Körde dit, hittade någon till Genarp, körde dit hittade en skylt till Kyrkheddige –och där har jag varit förr! Yes. Därifrån hittar jag till Staffanstorp. Körde dit, hittade Willys. Hoppade av cykeln och tog den med mig in (!) och bad om en påse och lite papper till min något blöta telefon.
Väl på cykeln igen mot Lund känns det bra efter micropausen. I sisådär 5 minuter. Sedan tar det stopp. Smärta i låren, för hög växel för länge, för mycket mjölksyra och förmodligen lågt glykogenförråd. Ingen plånbok med mig och inga möjligheter till socker. Cyklade från södra Lund till Norra, vilket är uppförbacke hela vägen i ca 4-5km och bestämde mig för att det fick vara bra för idag. Kall och blöt, lite besviken för att jag inte tog 10… men fan 87km är rätt bra det också!
På Vätternrundan om en vecka vet jag att jag ska börja fylla på förråden innan jag cyklat 8mil i ösregn =). Och jag vet att min craft-jacka faktiskt är ganska bra även när den är blöt…
Kram på er
-
Jag har aldrig varit hos en sjukgymnast och det låter kanske konstigt men jag visste inte att man kunde gå till någon heller… jag trodde att om man har ont någonstans så går man till en läkare eller sin tränare och eftersom jag inte har någon tränare har jag aldrig kollat upp det för att se vad jag kan göra åt saken. Nu känns det som att all ork runnit av mig… jag ska dit på onsdag om en vecka och jag är nervös och förväntansfull på samma gång. Kanske kommer jag få något svar på något som faktiskt plågat mig i 7år nu, kanske får jag veta att det inte finns så mycket att göra och då kommer jag bli fullständigt knäckt, men kanske tänds också en gnutta hopp… för som det ser ut nu är jag så enormt frustrerad!
