Att göra en Klassiker…

Vecka 11 började jag långsamt bli bättre, på onsdagen gav jag mig iväg till boxen, mer eller mindre förståndigt kanske, men jag  behövde det för att må bra psykiskt också. Hade naturligtvis tänkt mig att ta det lugnt, som vanligt sprack det efter uppvärmningen, men det gick bra, riktigt bra, det är så härligt att ha sådan kondition nu så att man känner att man bara fixar nästan allt! Och framförallt var det så fantastiskt roligt, jag älskar att träna, jag mår så bra av det! Jag mådde inte sämre på torsdagen i alla fall, däremot jobbade jag till halv tio på kvällen så vila blev det.

På fredagen kändes det riktigt bra så det fick bli en runda på rullskidor. Lite dis när jag gav mig iväg men rätt skönt ute, tyvärr förvandlades diset till ösregn knappt halvvägs vilket innebar att allt var blött och det gick tungt, riktigt tungt men… det låter kanske dumt men det var härligt och skönt ändå (innebär det att man är träningsidiot nu).

Lördagen var det Öppet Hus på jobbet vilket innebar jobb och ingen träning men jag fick mig några pulshöjare på kvällen då vi var på fest med dans, ett par timmars bugg och foxtrot blev det. KUL! På söndagen var jag ganska trött men efter en promenad med hundarna kände jag mig såpass pigg så att jag bestämde mig för att ge mig ut på rullskidor. Valde en ny runda, delvis för lite omväxling men även för att den går lite mer uppför vilket innebär att jag kan köra lite mer diagonalåkning. Och uppför gick det, bitvis ganska mycket och allt kändes bra! Sedan var det dags att vända och åka hemåt och alla som känner till det här med lutning vet att om det lutar uppåt på ena hållet lutar det neråt om man kör på det andra hållet. Minst sagt spännande! Nerförsbackar och kurvor och ibland lite nyinslängt oljegrus samtidigt som det började skymma, gjorde färden hem rätt intressant. Men, men man börjar ju bli säker på det här nu så det gick som en dans (en snabb sådan, kan jag lova, möjligtvis något vinglig också). Härligt var det i alla fall.

Kramar!

blev jag sjuk. Inte roligt alls, när man tycker att allt börjar flyta på allt bättre, rullskidåkningen känns mer säker och rolig, jag har utökat längden och bättrat på tiden. Jag har i och för sig inte kollat min teknik, vet inte om jag vågar det, det verkar vara så besvärligt att staka med magen (själv använder jag stavarna, trodde att det var därför man hade dem) och det ska sparkas och glidas och stavas. Men, men jag får väl ta tag i det med, det är väl lugnast, kan ju bli jobbigt på Vasaloppet om man har helt fel teknik. Men som sagt vecka 8 och vecka 9 var bra träningsveckor:

• Mån:Pilates
• Tis: Rullskidor ca 1 mil
• Ons: Boxercise
• Tor: Simning 1200 meter samt H2O-träning ett styrkepass i bassängen med konstiga hantlar, lite småkul och halvjobbigt
• Fre: Crosstrainer, styrkepass och simning 1400 meter
• Lör: And- och fasanjakt med Fliza inte så ansträngande för mig, mer för Fliza
• Sön: Rullskidor ca 18 km och Pilates

• Mån: Pilates
• Tis: Crosstrainer, styrkepass och simning 1300m
• Ons: Boxercise
• Tor: Jobbade mellan 7.30 – 23.30
• Fre: Rullskidor en dryg mil, tempoträning
• Lör: Rullskidor 24 km
• Sön: Simning 3000 m, pilates

Och så kom då vecka 10 med feber (inte speciellt hög ) och allmän trötthet och hängighet. Det fanns varken lust eller ork att träna, jag var glad att jag trots allt orkade med mina två dagar på  Pedagogen i Göteborg. Men idag har det känts lite bättre, orkade med en lång runda med hundarna och har varit på pilates nu i kväll så förhoppningsvis är jag på G igen.

Kramiz på er!

Sista veckorna har det varit mycket på jobbet, i alla fall i början på veckorna och denna veckan var det inget undantag. Hann trots detta med ett pilatespass på måndagskvällen, på tisdagen blev det bara en kort promenad med hundarna på lunchen (vilken lyx att kunna ha med dem på jobbet), på onsdagen kändes det inte så bra i min nacke men jag åkte iväg till boxen ändå bara för att upptäcka att det var så få där så det blev inställt. Men eftersom jag är ”så snäll” så ställde jag ju upp för Annelie (ledaren) så att hon (och därmed också jag) fick boxas i en timme, själva. Torsdagen bestod av jobb från 7 till 18 och sen är i alla fall jag för trött för att träna, men 6 km med hundarna blev det.

Så kom då äntligen fredagen, då jag bara har tre timmars arbetstid och detta på hemmaplan, solen sken från en molnfri himmel och det var härligt varmt. Vilken är då den första tanke som slår en…ja, naturligtvis…en runda på rullskidor. Då det gick bra förra veckan så kände jag att jag ville utöka tiden lite mer den här gången, jag har läst någonstans att man ska börja med distansträningen, så då är det väl bara att öka på då. Jag var fruktansvärt stel och öm i axlar och nacke men bestämde mig för att ge mig iväg  ändå, mycket sämre kunde det inte bli i alla fall, och tro det eller ej men det blev mycket bättre, spänningarna släppte nästan helt. 24 km blev det den här gången, och det kändes riktigt bra, en vurpa blev det dock med en skrapad armbåge (jag hade skydd) och en liten repa på glasögonen som följd.

Dagen efter kändes det också bra även om jag kunde konstatera att stakandet ger bra träning för både axlar och triceps. Lördagmorgonen gav jag mig iväg till ett pass i Örnahallen med crosstrainer, coreträning och simning, ca en halvtimme av varje, de morgnarna är jättesköna, man mår så bra efteråt. Simningen är dessutom perfekt om man som jag var lite lagom stel i axlar och triceps.

Och så slutligen idag då, solen sken även denna dag och cyklen som fått stå still i fjorton dag fick komma fram, min fina, fina racercykel. Drygt 18 grader innebär enbart cykelbyxor och kortärmad tröja och det var perfekt i drygt två mil, sedan började det regna och temperaturen sjönk drastiskt, fy sjutton vad musklerna blir stela när de blir blöta och kalla, och vad fort det går. Som väl var så slutade det att regna efter en 5-6 km och sista biten hem kändes det bra, men jag var kall större delen av kvällen sedan, tinade knappt upp under pilatespasset ens. 37 km på cykel blev det och sammanfattningsvis blev det ju en ok träningsvecka i alla fall. Men jag skulle vilja ha in ett styrkepass i veckan med, förhoppningsvis  kommer tisdagarna att bli lite lugnare framöver.

Lev väl och kram på er alla!

Nä, det gör de inte.  Men helt klart är det lite spännande att åka rullskidor på en 90-väg. Närmare bestämt på vägen mellan Torup och Falkenberg. När jag kör inlines åker jag alltid på höger sida av vägen men då det inte går lika fort på rullskidor samtidigt som jag är lite mer osäker känns det bättre att möta trafiken än att den kommer bakifrån. Man märker ganska snabbt att det finns olika sorters bilister.

Det finns ”den äldre mannen i Volvo” som verkar tro att den räfflade mittlinjen inte är bra för bilen eller kanske att man inte får köra på den, fördelen med honom är dock att han saktar ner farten när han kör förbi. Sedan finns det ”den medelålders mannen” han kan även vara något yngre, han kör inte gärna över mittlinjen han heller men han tycker inte det finns någon anledning att sakta ner farten, verkar snarare tycka att det är jag som ska hoppa ut i vägrenen ”är hon nu så puckad så att hon är ute och kör skidor vid den här årstiden får hon skylla sig själv”. Därefter kommer ”den unge killen” han verkar se mig som ett kul hinder vilket innebär att han kör väldigt nära för att sedan göra en snabb undanmanöver när man tror att man strax kommer att bli påkörd.

Husvagnsägare, liksom bilar med släp är också lite rädda för mittlinjen, vilket känns lite jobbigare än med andra bilar, för ibland verkar det som om de glömt att de har något som släpar efter bilen. Kommer det sedan bilar efter dem så upptäcker inte de bilisterna att man finns där  förrän de är precis i höjd med en  ”Oj där kom visst något”. Sedan har vi  lastbilschaufförerna där det i stort sett finns samma tendenser som ovan, alltså väldigt blandat.

Men kvinnorna då!? Ja saken är den att det inte kom så många kvinnor men faktum är att de jag såg gav mig utrymme på vägen.

Generaliseringar, javisst! Men lite kul är det! Faktum är att det går ganska bra att ta sig fram i trafiken även om jag stundtals funderar över om jag är riktigt klok. Träningen i sig gick riktigt bra, jag börjar känna mig betydligt säkrare på skidorna, tekniken förbättras och vingligheten minskar. Hann köra 19 km på lite drygt 1,5 timme innan jag mötte Rolf på väg hem från jobbet och fick skjuts hem, med tanke på att jag ibland fick stå stilla för att hålla mig undan från trafiken känns det helt ok. Fördelen med att åka och möta Rolf på vägen är att jag kan bestämma mig för hur lång tid jag ska åka och sedan får det bli så långt det blir.

När jag kom hem blev det en rask promenad med hundarna med inslag av träning såsom dips och ”smala” armhävningar på lågt broräcke. Utfall i uppförsbacke, armhävningar med fötterna på nedfallet träd, vanliga utfall, sidoutfall samt snabb baklängesgång i nedförsbacke. Men då tyckte Tarzan att matte började bli väl knäpp och det var väl väl att jag inte mötte någon för de hade troligen tyckt samma sak.

Avslutade hemma med lite hantel- och skivstångsträning, därefter blev det tacos och TV. Ska bli spännande att se hur rumpan och övre delen av ryggen känns i morgon.

Ha det bäst!

…och blåser gör det med. Hade planerat in en tur på mina rullskidor idag men vädret var rent ut sagt bedrövligt så det fick bli ett pass på gymmet i stället, 10 minuter rodd, 20 minuter crosstrainer varav 10 backe och 10 intervall, 40 minuter styrka och sedan 30 minuter simning. Kände av förkylningen lite under intervallpasset men för övrigt kändes det ok.

Var inte precis själv i bassängen idag så det gick inte att variera träningen så mycket där, men det gick ok att simma i all fall. När jag kom hem var vädret nästan sämre än när jag åkte, regn på tvären är inte så upplyftande, så hundarna fick nöja sig med 6-kilometersrundan. Nu har jag ätit grillad kyckling coch mår allmänt bra!

Har dragits med en konstig förkylning i nästan två veckor, ena dagen har jag mått hyfsat, nästa har det varit sämre igen, det värsta har varit att jag haft ont i halsen. Det är i stort sett den enda gången jag är försiktig med träning. Men…igår kändes det bättre, inget halsont bara ”lite tjock” i halsen. Klarade inte av att vänta längre utan gav mig iväg på ett boxpass, tänkte att jag ju kunde ta det lite lugnt, och vad är det de säger ”att det är tanken som räknas” och det är nog väl det, för så lugnt klarade jag väl inte av att ta det. Dessutom boxades jag med Anneli som håller i det och då slöar man inte precis, utan 1,5 timme full fart blev det väl snarare. Men det var så kul!!!! Idag känns inte förkylningen sämre i alla fall, men träningsvärken börjar komma krypande, har man inte tränat box på tre veckor så kommer den som ett brev på posten.