Sista veckorna har det varit mycket på jobbet, i alla fall i början på veckorna och denna veckan var det inget undantag. Hann trots detta med ett pilatespass på måndagskvällen, på tisdagen blev det bara en kort promenad med hundarna på lunchen (vilken lyx att kunna ha med dem på jobbet), på onsdagen kändes det inte så bra i min nacke men jag åkte iväg till boxen ändå bara för att upptäcka att det var så få där så det blev inställt. Men eftersom jag är ”så snäll” så ställde jag ju upp för Annelie (ledaren) så att hon (och därmed också jag) fick boxas i en timme, själva. Torsdagen bestod av jobb från 7 till 18 och sen är i alla fall jag för trött för att träna, men 6 km med hundarna blev det.
Så kom då äntligen fredagen, då jag bara har tre timmars arbetstid och detta på hemmaplan, solen sken från en molnfri himmel och det var härligt varmt. Vilken är då den första tanke som slår en…ja, naturligtvis…en runda på rullskidor. Då det gick bra förra veckan så kände jag att jag ville utöka tiden lite mer den här gången, jag har läst någonstans att man ska börja med distansträningen, så då är det väl bara att öka på då. Jag var fruktansvärt stel och öm i axlar och nacke men bestämde mig för att ge mig iväg ändå, mycket sämre kunde det inte bli i alla fall, och tro det eller ej men det blev mycket bättre, spänningarna släppte nästan helt. 24 km blev det den här gången, och det kändes riktigt bra, en vurpa blev det dock med en skrapad armbåge (jag hade skydd) och en liten repa på glasögonen som följd.
Dagen efter kändes det också bra även om jag kunde konstatera att stakandet ger bra träning för både axlar och triceps. Lördagmorgonen gav jag mig iväg till ett pass i Örnahallen med crosstrainer, coreträning och simning, ca en halvtimme av varje, de morgnarna är jättesköna, man mår så bra efteråt. Simningen är dessutom perfekt om man som jag var lite lagom stel i axlar och triceps.
Och så slutligen idag då, solen sken även denna dag och cyklen som fått stå still i fjorton dag fick komma fram, min fina, fina racercykel. Drygt 18 grader innebär enbart cykelbyxor och kortärmad tröja och det var perfekt i drygt två mil, sedan började det regna och temperaturen sjönk drastiskt, fy sjutton vad musklerna blir stela när de blir blöta och kalla, och vad fort det går. Som väl var så slutade det att regna efter en 5-6 km och sista biten hem kändes det bra, men jag var kall större delen av kvällen sedan, tinade knappt upp under pilatespasset ens. 37 km på cykel blev det och sammanfattningsvis blev det ju en ok träningsvecka i alla fall. Men jag skulle vilja ha in ett styrkepass i veckan med, förhoppningsvis kommer tisdagarna att bli lite lugnare framöver.
Lev väl och kram på er alla!
Kommentera