Jag klarade Vasan igen –och slog faktiskt min tid! Visserligen med fyra minuter och inte 54… men ändå! Det var jobbigt, mycket jobbigare än första gången. Tack Eva som drog en stor del av loppet!
Nu väntar jag på att blixten ska komma hem från sin vintervila i Halmstad, skorna blir rastade ett par gånger i veckan.. men jag aktar mig för att dra på för hårt, det verkar ju vara mitt signum annars. Känner fortfarande av baksidan, trots sjukgymnastik hela hösten… men det gör inte direkt ont längre, mer som ”hej, här är jag –ta nu inte i för hårt för då skriker jag”.
Har simmat lite grann med, det går klart snabbare nu än förra året –men det gör ont på insidan av högerknä… har en klasskompis som ska visa mig grunderna i frisim. –Inte för att jag tror att jag lyckas fixa det till Vansbro i juli, men jag kan ju börja träna till nästa år… eller vad säger ni tjejer?
Såg för övrigt Coltings träningsprogram för en svensk klassiker i runner’s –om man är medelmotionär (dvs . mer än ta sig runt gruppen) så borde man fixa vasan på 8h, vättern på 12, lidingö på 2,48 och Vansbro på 1h 20min… var inte det en lätt snedfördelning!!! Jag är sååå långt från de andra tiderna, men klarade simningen med 10 min, trots att jag bara simmade med ett ben. Eller så är jag en grym i vattnet!
Kul att Mimmie äntligen finns på jogg!
Puss på er
Kommentera