Att göra en Klassiker…

Ja, för Sara och mig alltså, Mimmie har ju tävlat innan och dessutom badar och solar hon sig i form så hon var inte med i dag. Men Sara och jag har varit i Mullsjö och tävlat i Stråkenloppet. Så mycket till tävlingsresultat var det väl inte att komma med förstås men det var inte det som var meningen med att starta i loppet heller. Tanken var att få känna på hur det är att köra lite längre, 4,3 mil, att få uppleva en tävling med allt vad det innebär, nummerlappshämtning, start  tillsammans med 1000 andra, att klara av att byta spår för att faktiskt köra förbi andra, klara av att hushålla med krafterna så att man håller hela tiden, dricka ljummet vatten och tycka att torr bulle är, om inte gott, så något man faktiskt vill ha just då, känna att magen klarar av sportdryck även under tiden kroppen jobbar, och slutligen lyckas med att få av sig skidorna efter genomfört lopp….det sista fick jag dock hjälp med av en kille som hade lite samma problem själv. En annan erfarenhet rikare är att använda sig av gemensam toa, fyra stycken i samma bås, ja, det var en gammal lagård, toaletterna var  tillverkade av en låg tunna och plywoodskiva, inga problem när man är kissnödig. Tiden är väl inget att skryta med, 4,24,19  innebar att det var betydligt flera före mig än efter, men det känns helt ok ändå. Det viktigaste är att jag hade gott om krafter kvar när jag gick i mål, jag hade orkat fortsätta, fel på ett sätt kanske, men för mig känns det bra, det här var ju faktiskt bara ett träningslopp inför Vasaloppet. Och det är en och en halv månad kvar så jag kommer att hinna med att få fler skidmil i benen innan dess.