Att göra en Klassiker…

-Tack för de orden Folke Sjöberg!

Det är den absolut första gången i mitt liv som jag får höra det och det känns så bra. Jag var ute och åkte lite rullskidor och stötte plötsligt ihop med en massa rullskidåkare – ganska ovanligt här nere i södern så jag var tvungen att stoppa några och fråga vad de höll på med. Speciellt som det inte såg ut som någon tävling då de verkade åka fram och tillbaka o skratta samt vara nybörjare precis som jag. Det visade sig att jag åkt rakt in i Lunds skidskola, Lugi! Helt underbara människor och de bad mig hänga på. Ordförande i klubben Folke Sjöberg gav mig massor av välbehövliga tips och uppmuntran.

Helt sonika berättade han till att börja med att jag höll stavarna fel och att de var sisådär 30cm för korta, så de skulle jag behöva byta ut så snart som möjligt. Därefter berättade han hur jag ska använda dem för att få ut det mesta möjliga, samt hur jag ska röra kroppen och när jag ska föra över tyngden för bäst effekt. Jag har gjort en massa fel och nu känns det mycket bättre och inte längre lika vingligt! Snart kanske jag kan börja ta i =). Han frågade varför jag åkte, och jag berättade lite smågenerat (med tanke på dagsformen) att jag ska åka Vasaloppet, han frågade för vem och jag svarade –med två vänner uppåt landet, han menade givetvis vilken klubb… nu VÄLDIGT generad svarade jag Axa sportsclub. Varpå han helt utan en min sa att jag gärna fick träna med dem ändå om jag vill. Han sa dessutom att det här inte lär bli några problem. (Efter tipsen och med ett underförstått –om jag tränar ordentligt).

Och han är inte vem som helst! Han är Folke Sjöberg! Ordförande i Lugi skidklubb med 38 Vasalopp på sin meritlista, han är dessutom uppvuxen väldigt nära Gunde Svan – det måste ju räknas för något =).  Och jag är välkommen att träna med dem!

Så jag tekniktränade med dem den sista halvtimmen av deras pass och kände mig enormt lycklig.

Han nämnde dessutom att det finns en Vasaloppsbutik på centersyd med bra utbud o duktiga killar.

-Här ska shoppas.

Han nämnde dessutom att Lugi-medlemmar brukar klara sig ganska bra då ”vi” är väl förberedda både för blåst och att åka på nästintill gräs. Kungsmarkens golfbana –den jag ”brukar” åka förbi brukar dessutom få snö ganska ofta även om det inte är snö i Lund o då finns en 2km lång bana och har man riktig tur även en 5a, förra året blev det faktiskt ganska mycket riktig skidåkning!

Så idag var jag ute o åkte – det blev 18km på 1h 40 min – inte så illa för att vara nybörjare med 6 pass på nacken. OCH – Jag ramlade inte en enda gång! 1sta halvan gick klart fortare än den andra… men jag har i vart fall minskat kilometertiden med 1 minut sedan jag började och det finns helt klart mer att ta av!

I övrigt så är både vecka 7 och 8 avklarad!

Och träningen går bra…   

Vecka 7

Mån:                   14,3km rullskidor
Tis:                      45 min pump, inlines 14km(ramlade), 1h potpurri = svettig gympa

Ons:                    2km löpning stadsparken (träningsvärk sedan gårdagen)

Tors:                   10 km rullskidor (ramlade o stukade tån, illa)
Fre                      Noll –ont i tå, knä o rumpa…

Lör:                     Simning (ca 1,2km lugnt) crosstrainer o 30 min core

Sön:                    Noll –trött efter fest.

Vecka 8

Mån:                  5km, crosstrainer, löpband + bålövningar

Tis:                      4,5km löpband +rygg o bröst styrka
Ons:                    Simning 2,5 km i VÄLFYLLD bassäng (bra träning)

Tors:                   Power Yoga och Spinn Förbränning 75min
Fre:                     Spinnexpress 45min
Lör:                     11km rullskidor med teknik
Sön:                    18km rullskidor

Bara för att göra inlägget ännu längre så att INGEN orkar läsa hela tänkte jag skriva en liten recension så här efter 8 veckor vilket enligt ”du är vad du äter” verkar vara kutym.  
Jag döper det till:

Från noll… till normaltränad på 8 veckor!

Jag anser att jag startade på noll då jag inte haft gymkort på år och endast skaffade det i slutet av april, tränade till slutet av maj ca 2ggr/vecka och sedan drog till Norge och där helt lade ner träningen med undantag för några enstaka pass bland bergen tillsammans med Mimmie.

Idag känner jag att jag orkar mer, inte så mycket som jag skulle vilja men helt klart mer.

Jag känner mig faktiskt ganska nöjd med vad min kropp åstadkommer och idag kan jag i vart fall springa 4,5km utan att få ont. För mindre än 2 månader sedan låg det på 1km med ont. Jag har fått bättre balans, det är jag helt övertygad om och jag ser ut att vara ungefär 10cm längre då min hållning blivit mycket bättre efter att jag kämpat med yoga, core, armhävningar, plankan, situps osv.

Jag har inte gått ner någonting i vikt och byxorna känns inte direkt lösare –men alla jag träffade i Halmstad när jag var där förra helgen påpekade att jag försvunnit/gått ner i vikt och visst ser jag mindre ut. Jag har inte fått smala armar eller lår, men midjan är snyggare… och ännu bättre jag har inte haft ont i magen en enda gång på 2 månader med undantag från lite mensvärk! DET är helt otroligt. Visserligen har jag bara ätit vitt bröd 3 ggr under den tiden och jag tror det kan vara en bov i dramat… men jag tror inte det är hela sanningen. Jag har försökt tänka lite mer på maten och jag känner mig piggare –men samtidigt tröttare. Alltså plugget går bättre, koncentrationen är bättre och jag halvsover inte lika mycket när jag läser, däremot somnar jag duktigt på kvällen och sover hela natten –inga nattliga promenader till badrummet.

Det känns dessutom som att jag gör något meningsfullt, istället för att bara läsa eller titta på film… jag känner mig starkare och som att jag hittat tillbaka till den träningsform jag upptäckte med orienteringen på låg- o mellanstadiet. Jag får vara ute, jag tränar under en längre tid o ensam utan press från någon annan än mig själv. Jag tränar inte längre lika hårt på gymmet för att ta igen alla gånger jag inte tränat varför jag slipper träningsvärken som hindrar mig från att träna flera dagar efteråt… Jag mår bra, jag kommer ut o skingrar tankarna… det är lite meditativt till skillnad från att endast göra en hel timmens Pump och lägga på så att jag spricker för att verkligen känna att jag minsann gett 100%.  

Jag längtar faktiskt efter loppet och jag hoppas jag håller motivationen uppe. Det lär inte bli träning 7 dagar i veckan när tentorna närmar sig… men träning, det lär det bli!