Att göra en Klassiker…

Nä, det gör de inte.  Men helt klart är det lite spännande att åka rullskidor på en 90-väg. Närmare bestämt på vägen mellan Torup och Falkenberg. När jag kör inlines åker jag alltid på höger sida av vägen men då det inte går lika fort på rullskidor samtidigt som jag är lite mer osäker känns det bättre att möta trafiken än att den kommer bakifrån. Man märker ganska snabbt att det finns olika sorters bilister.

Det finns ”den äldre mannen i Volvo” som verkar tro att den räfflade mittlinjen inte är bra för bilen eller kanske att man inte får köra på den, fördelen med honom är dock att han saktar ner farten när han kör förbi. Sedan finns det ”den medelålders mannen” han kan även vara något yngre, han kör inte gärna över mittlinjen han heller men han tycker inte det finns någon anledning att sakta ner farten, verkar snarare tycka att det är jag som ska hoppa ut i vägrenen ”är hon nu så puckad så att hon är ute och kör skidor vid den här årstiden får hon skylla sig själv”. Därefter kommer ”den unge killen” han verkar se mig som ett kul hinder vilket innebär att han kör väldigt nära för att sedan göra en snabb undanmanöver när man tror att man strax kommer att bli påkörd.

Husvagnsägare, liksom bilar med släp är också lite rädda för mittlinjen, vilket känns lite jobbigare än med andra bilar, för ibland verkar det som om de glömt att de har något som släpar efter bilen. Kommer det sedan bilar efter dem så upptäcker inte de bilisterna att man finns där  förrän de är precis i höjd med en  ”Oj där kom visst något”. Sedan har vi  lastbilschaufförerna där det i stort sett finns samma tendenser som ovan, alltså väldigt blandat.

Men kvinnorna då!? Ja saken är den att det inte kom så många kvinnor men faktum är att de jag såg gav mig utrymme på vägen.

Generaliseringar, javisst! Men lite kul är det! Faktum är att det går ganska bra att ta sig fram i trafiken även om jag stundtals funderar över om jag är riktigt klok. Träningen i sig gick riktigt bra, jag börjar känna mig betydligt säkrare på skidorna, tekniken förbättras och vingligheten minskar. Hann köra 19 km på lite drygt 1,5 timme innan jag mötte Rolf på väg hem från jobbet och fick skjuts hem, med tanke på att jag ibland fick stå stilla för att hålla mig undan från trafiken känns det helt ok. Fördelen med att åka och möta Rolf på vägen är att jag kan bestämma mig för hur lång tid jag ska åka och sedan får det bli så långt det blir.

När jag kom hem blev det en rask promenad med hundarna med inslag av träning såsom dips och ”smala” armhävningar på lågt broräcke. Utfall i uppförsbacke, armhävningar med fötterna på nedfallet träd, vanliga utfall, sidoutfall samt snabb baklängesgång i nedförsbacke. Men då tyckte Tarzan att matte började bli väl knäpp och det var väl väl att jag inte mötte någon för de hade troligen tyckt samma sak.

Avslutade hemma med lite hantel- och skivstångsträning, därefter blev det tacos och TV. Ska bli spännande att se hur rumpan och övre delen av ryggen känns i morgon.

Ha det bäst!