Igår tog jag mod till mig, mitt bland Lunds nollor, kullerstenar, grusiga cykelbanor och körskolebilar for jag ut med mina gamla rollerblades-knäskydd och mitt nyfärgade röda Flintstonehår. Mitt balanssinne tycktes vara som bortblåst och min stil bestod i rumpan rätt ut och lätt framåtböjd överkropp, livrädd blick. Förutom kullerstenar, fastnar en stav gärna i en brunn och de allra flesta korsningar är nedsänkta i Lund –och rullskidor har som många vet inga bromsar. Fick där och då en dejjavu upplevelse. Jag tänkte på Linnea hemma på min gata, vi kan ha varit 4-5 år och vi skulle gå över vägen för att gå till stranden när hon plötsligt blundar, skakar på huvudet, och springer rätt ut över vägen samtidigt som hon glatt ropar ”ingen bil, ingen bil, ingen bil”.
Jag lyckades dock ta mig bort till en bra cykelbana och köra ett par kilometer… vurpade inte. Blev omcyklad men inte omsprungen. 5 personer stannade och tittade på mig varav 2 började skratta. Alla som mötte mig log inklusive en liten bebis i en barnvagn. En polisman stannade och skakade på huvudet när jag var i närheten av en väg… -vårdslöshet i trafiken???
Men allt som allt, jag tog mig 6,4 km på rullskidor i grusiga Lund alldeles själv och jag slår vad om att det går ännu bättre nästa gång!
Idag ska jag inte göra ett piss… //Sara
Med tanke på hur vingligt du hade det ute på vår lilla gata tycker jag att det är häftigt av dig att våga ge dig ut på Lunds gator. =) Jag tror inte att jag skulle vilja köra mina rullskidor där! Men det hade ju varit kul att se dig
Härligt Sara, härligt! Jag hade gärna sett denna färd;-) E sugen på inlines igen…men har å dejjavu upplevelser med de sen förut:P